The Gee är här!

Och så kom han Göran, precis som planerat. Allt blir lite roligare! Hurra!

Andra gången i Colonia, Uruguay

I lördags åkte vi återigen till den lilla världsarvsstaden Colonia i Uruguay. Vi var där redan i september förra året, och nu var det dags igen. Denna gång hade vi inte sällskap av Hannah, utan av Hans och Marit, som tyckte att det skulle bli spännande att resa till ytterligare ett sydamerikanskt land. Marsvädret är betydligt varmare än septembervädret och vi hade en underbar dag.

Colonia är en oerhört pittoresk liten stad, med kullerstensgator och gamla hus.

Vid strandpromenaden har man havet alldeles intill.

Två glada Bromans.

Tre glada Bromans. Vi åt lunch på en liten veranda med utsikt över havet, svinhärligt!

Ur stadens alla trädgårdar sträcker buskar och träd ut färggranna blommor mot gatan.

Rött och vackert.

Minnesdagen

Det var som jag (Johanna) anat, en sorglig, arg och vördnadsfull stämning som rådde i Microcentro i onsdags. Tusentals människor med plakat, foton på försvunna och flaggor med politiska budskap fyllde hela Plaza de Mayo och samtliga kringliggande gator. På stora flak bakom tunga bilar åkte föreningsrepresentanter från politiska - och människorättsorganisationer som höll brandtal om åsiktsfrihet, rättvisa, jämställdhet och vikten att stå för sin sak. Människor applåderade, skrek uppmuntrande och tillrättavisande ord, släppte ballonger upp i luften, grät, kramades, stod rakryggade och stolta. Flera gånger fick jag krampaktiga muskelsammandragningar i ansiktet och hjärtat. Ni vet när kroppen reagerar utan att hjärnan hänger med. Jag lyckades hålla tårarna borta genom att fota så mycket jag kunde, en säker distansgörande teknik.
Jag har heller inte en riktig relation till saker som hänt här under många år, vilket skulle göra det nästan snuskigt om jag lät mitt känsliga inre löpa fritt tillsammans med de som verkligen vet vad det handlar om.

Aldrig glömma

Idag minns argentinarna alla de människor som "försvann" under militärjuntan 1976-1983. På torget Plaza de Mayo samlas klockan sjutton ett femtiotal artister, poeter, journalister och författare för att påminna oss om vad som hände, för att det aldrig ska ske igen. Mammorna som varje vecka sedan tre decennier samlats på det stora torget för att visa att de aldrig glömmer, och aldrig ger upp sin kamp för rättvisa, får alltså en dag om året förstärkning.
Jag ska dit, och rapporterar så klart om stämningen när jag är tillbaka.

Maradona och Messi

I Argentina börjar uppladdningen inför sommarens fotbolls-VM så smått. Dagtidningen Clarín har kickat igång sajten www.misionmundial.com.ar, Misión mundial betyder ungefär "Uppdrag: VM".

Ettan pryds av en jämförelse mellan Pampas-dvärgarna Maradona och Messi:
Fritt översatt: Diego Maradona och Lionel Messi är kungarna i argentinsk fotboll. Vem är den störste? De är spelare med olika egenskaper. De är jämnt matchade i antalet titlar de vunnit. Diego har övertaget hos det argentinska folket och Lio är den största guden för Barcelonas fans.

Diego var en fantastisk spelare, men han är en pajas till förbundskapten. Vi hoppas att Messi lyckas vinna en VM-titel trots att han har Maradona som tränare.

Garage sale i Boca

I lördags var det sista tillfället att hänga med Sonja och Fernando i La Boca. På fredag flyger Sonja med packning till Sverige, och två veckor efter är det Fer som drar efter henne. Dags att byta land helt enkelt. För att öka utrymmet i resväskor och flyttlådor bjöd de in till utförsäljning av hemmet. Vi shoppade tröja, kjol, linne, salladsslunga, back gammon och tre glasburkar. Och så åt vi supergoda hamburgare, drack vin och öl tillsammans med alla andra som ville sko sig på flytten.
En mycket mycket härlig kväll.

Back to work

Efter en veckas ledighet, bergsklättring och bussåkande är det dags att återgå till en faktiskt rätt efterlängtad vardag (förmodligen mest för mig (Johanna)). Båda i den lilla men naggande goda familjen har mycket jobb att styra upp, så det blir en vecka som under de flesta timmar kommer att se ut som på bilden. Enda skillnaden skulle vara att Johanna kommer att sitta vid sin dator och inte gå runt och ta bilder.

Regnigt Superclásico vid teven

Vi bloggade om Superclásico i oktober. Då var vi på plats på Estadio Monumental med ca 65.000 andra och såg matchen.

Idag spelas av denna säsongs Superclásico, denna gång på Bocas hemmaarena La Bombonera. På dess läktare klämmer man in ca 20.000 färre personer, vilket innebär att biljkettrycket varit galet mycket högre, och priserna har skjutit i höjden. Vi får därför se matchen på teve. Ganska skönt, för det spöregnar, och domaren blåste av matchen efter nio minuter på grund av regnet. Vi får hoppas att regnet avtar och matchen kommer igång igen.



Update: Matchen kommer att spelas på onsdag kl 17 istället.

Salta!

Vi väntar på bussen från Cafayate till Salta.

Efter att ha lunchat på en trattoria i Salta tog vi kabinbanan till toppen av berget, för att se på utsikten.

Jo följde inte med, vinkade glatt från marken istället.

På vägen upp såg vi poolen vid hotellet vi skulle bo på.

På väg upp mot berget!

Utsikten över staden, med bergen i bakgrunden.

Moran spanar upp mot en passerande kabin.

Poserande trio bredvid den lilla vattenfallsparken.

På vägen ner såg vi Jo sittandes vid poolkanten.

Det var varmt och vi tog ett dopp. Halvargentinaren ser lite mindre blek ut än övriga.

Efter badet promenerad vi in mot stan och såg denna färgglada mosaikkupol på en kyrka.

Och en färgglad kyrka.

Sen drack vi Torrontés-vin och mörk Salta-öl, och spelade M.I.G med hjälp av appen på iPoden.

Cowboyvandring

Efter bodegabesöket gick vi och åt lunch vid torget i Cafayate. Därefter var det dags att besöka dalgången med märkliga klippformationer. Där såg det faktiskt ut som i Monument Valley, det landskap i Arizona där många av Hollywoods vilda västern-filmer från 30-, 40- och 50-talen spelades in av regissörer som t.ex. John Ford. Troligen var John Wayne med i de flesta av dem.

Vi var 19 personer som hoppade in i en microbuss, som rattades av guiden Jorge. Solen stod högt och vi drack massor av vatten i värmen, som dock lindrades lite av en torr bris. Under turen gjorde vi sju olika stopp och vandrade till de fenomenalt coola formationer som bildades för ca 50 miljoner år sedan.

Ett "fönster" i klippan.

Moran och Henke vilar sig lite i den stekande solen.

Mäktigt landskap.
Marika är glad när hon går över den nästan torrlagda flodbädden.

En klippa formad som ett ånglok!

En ödla. En kvick liten jäkel.

Klättring upp till en utsiktspunkt.

De andra klättrar, Jo ler mot fotografen.

Jo har hittat en stenkul hatt.

Petter och Jo.

Henke tuffar sig.

Faran och Jo på den långa ökenvandringen.

Faran fixar med kameran, Petter tittar åt fel håll, bara Marika följer gröntröjade guiden Jorge.

Henke i en röd grotta.

Berg med moln.

UPDATE: Petter och Marika har bloggat om resan till Cafayate här, och det har även moran och faran. Moran och faran har även bloggat om cowboyturen, del 1 och del 2.

Bodega: Vasija Secreta

Cafayate är en oerhörd vackert belägen småstad med ca 13.000 invånare. Cafayate ligger mitt i en torr dal i Anderna och man ser berg runtom hela stan. Vi var såklart inställda på att besöka en bodega. Vi valde traktens äldsta, Vasija Secreta (Hemligt kärl) och traskade dit.

Gänget på väg mot bodegan.

Vacker utsikt längs vägen.

Vingården ligger vackert nedanför bergen.

I bodegans museum fanns det gott om gamla ekfat, det största i mitten av bilden rymmer 17.000 liter.

Den mycket duktiga guiden kommer från Cafayate och är med all rätt stolt över den lokala produkten.

Här lagras bodegans premiumviner på ekfat innan de tappas på flaska.

Guiden har just berättat om hur jäsningsprocessen påskyndas av att man värmer underifrån, och Jo översätter till de icke spansktalande.

Avslutningsvis blev det såklart provsmakning. Reservan från 2007 med blandning av druvorna Malbec, Cabernet Sauvignon och Tannat var allas favorit.