Henke och jag har kommit fram till att enda gångerna vi någonsin firat den svenska nationaldagen har varit i Buenos Aires. Första gången 2006. Andra gången, idag. Kristoffer och Veronica är fantastiska på att fira saker. Även den annars rätt lama Svenska flaggans dag. Tillsammans komponerade vi en buffémeny som vi tyckte var lagom svensk. Vad sägs till exempel om kallrökt lax med hovmästarsås, ägghalvor med röd forellrom (förstod vi det som..), avokado med rom- creme fraiche och gräslöks-kräm, surdegsbrödssnittar med creme cheese och rädisa, skinksnitt med senap och tomat, sparrissoppa med skumpa på toppen, gourméköttbullar med gräddsås och lingon, chokladkaka med grädde och jordgubbar, sockerkaka, bubbel, öl, vatten, nubbe och kaffe? Strålande vackert och alldeles förträffligt gott. Solen strålande, vi sjöng, svettades, njöt och hade frågesport. Eftersom Henke och jag var sämst på Krilles Sverige-quiz, kommer vi inte skriva mer om det. Vinnarna- Mariano och Daniela var i alla fall glada.
Men ärligt vem fanken bryr sig hur många procent kött en falukorv måste innehålla för att kallas Falukorv? Uppenbarligen argentinarna mer än svenskarna.
Bromans var till råga på allt de enda som inte dagen till ära bar "Sverige-kläder". Till och med lilla Luchi hade en Tre kronor-tröja.
Men snapsvisorna, de kunde vi.
Hurra för mat och umgänge, säger vi, nationaldag eller inte! Och hurra för Krille, Vero och Kalvin som är de bästa värdarna på jorden!
Å vad härligt! Vi vet ju hur det känns att sitta där. Och vi instämmer i hurraropen för Krille, Vero och lille Kalvin.
ReplyDeleteDet var ju faktiskt den mest underbara lunchen man varit på. Mycket beröm för värdarna, men det var ju faktiskt Johanna och Quique som stod för mer än halva matlagningen. Hurra för dem som är de bästa gästerna!! /Kristoffer
ReplyDelete