Lördag i Patagonien, del 1: Landdjur

Från Puerto Madryn drog vi iväg klockan 8 på morgonen med en sån där microbuss som brukar användas vid liknande turistturer. Totalt skulle vi avverka 40 mil i bussen under dagen. Vi for ut på halvön Peninsula Valdés, till nationalparken.


View Larger Map

Från bussen och på land såg vi en del intressanta djur, förutom alla får och lamm då, som väl ska betraktas som vardagsmat. På tal om mat så är för övrigt det patagoniska lammet en delikatess.

En guanaco, närbesläktad med laman.

En nandu, strutsliknande fågel.

Här bor det i vanliga fall pingviner, men de var bortresta.

De bor alltså i jordhålor, typ som grävlingar, eller rävar.

Men de har fin utsikt i alla fall.

Och vi var så glada, för vi unnade pingvinerna lite semester.

Fredag i Puerto Madryn

Vi klev av bussen i Puerto Madryn ungefär kl 10 på fredagsmorgonen, 144 mil från hemmet i Buenos Aires. Vi traskade till hotellet och hann se att Puerto Madryn verkade ganska trevligt, trots mulet väder. Efter incheckning och dusch gick vi ut för att se vad stan och naturen runt om hade att erbjuda.

Vi käkade lunch, klassisk argentinsk Milanesa-sandwich och sorrentinos med pesto.

Sen knallade vi ner till stranden, där det nu började bli ebb, och tog till höger.

Solen började titta fram, och från stranden såg och hörde vi på långt håll några rätvalar som viftade med fenorna, och vi höll på att få fnatt. Ett hundratal meter ut simmade, stånkade, andades de gigantiska djuren. Gåshud ... eller valskinn kanske.

Längst bort på stranden, på en klippa med utsikt över staden, stod denna staty, El Indio kallad. Den är en hyllning till indianerna av stammen Tehuelche, som lärde de walesiska bosättarna hur de kunde livnära sig på naturen i det karga Patagonien.

Vi knallade tillbaka mot stan och började bli sugna på ett glas.

Vi slog oss ner på en strandservering och läste och snusade.

Dagen avslutades med en flaska vitt och kammusslor provençale.

Vi gick och lade oss hyfsat tidigt, på lördagen skulle vi bli hämtade vid vårt hotell klockan 8 för en heldag på Peninsula Valdés.

Långresa till Peninsula Valdés

I torsdags eftermiddag satte vi oss på bussen för att åka de 144 milen till Puerto Madryn i Patagonien. Resan tog drygt 18 timmar, men i relativt bekväma "liggstolar" kunde vi sova OK under natten. Mer om vad vi såg i Patagonien kommer senare.


View Larger Map

Ciao, nu drar vi till Peninsula Valdes!

Hang loose!

Ljumma nätter

Klockan är 00.12 och det är inte ens lite kallt i luften på balkongen. Nu börjar det likna något alltså. Förutom att vi ska dra söderut över helgen, till kylan och förhoppningsvis valarna, är det nu den kommer den ljuvliga värmen som vi mår så bra av.

Skönt att somna till den vetskapen.

MALBA + picada

Efter en timme på Buenos Aires bästa museum MALBA i sällskap med Krille och Kalvin hamnade vi på en kvalitets-parrilla för lunch. Till de två flaskorna Lopez Malbec blev det oxfile i pepparsås för gubbarna, och en spansk omelett för damen i sällskapet. Lillkillen gnagde på baguetter och grisinis och fick även god vaniljglass.

Den goda maten satte igång tankarna, och alla var överens om att det var viktigt att kröna den fina dagen med ännu mer god mat på kvällen. Vi bestämde oss för en rejäl picada, och under aftonen njöt vi av följande hemma hos familjen Picha/Ibarra:

- Jamie Olivers serranoskinktoppade sallad med grillad persika
- fyllda gröna oliver
- hårdlagrad parmesanost
- 2 sorters lufttorkad skinka
- 2 sorters salami
- Samoe-ost
- grisinis
- baguette
- chips
- flera sorters dipp
- cocktailtomater
- soltorkade tomater
- några flaskor rött

Puma Urban Art Fest

Puma sponsrar en Urban Art-konferens som ägde rum i Buenos Aires förra helgen. Vi tittade in på eventet förra året också, och såg då bland annat en dokumentär om Milton Glaser, skaparen av bland annat I♥NY-loggan.

I år såg vi dokumentären New brow om konststilen lowbrow. Ganska intressant, även om flera av utövarna inom stilen framstod som osympatiska.

Förutom dokumentären kollade vi såklart in utställningen där vi främst fastnade för dessa fyra artister:

Julián Nuñez, sagomotiv i modern stil på fekjat antik duk.

Goñi Montes, skruvade motiv i serietidningsstil

Clayton Brothers, störiga kollageliknande ansikten

Benfor, fina gråbleka karaktärer

Titt-ut

I flera dagar har det nu regnat och ruskat. Och så är det superkallt. Kanske 14 grader. Inte förrän på söndag ska det klarna och tills dess är det bara att ikläda sig regnskydd, från topp till tå.

Åskan går. (Och klockan)

När lillebror Jocke var liten var han livrädd för framför allt två saker. Åskan och klockan. "Klockan" var egentligen golvklockan hos mormor och morfar. Den stod, och står fortfarande, i hörnet av matrummet. Plötsligt, mitt i efterrättens glädjehets kunde den slå till, ekande lät den och starkt. För det allra äckligaste med både åskan och klockan är ju att de båda går. Och slår. Man är chanslös liksom. Detta tänker jag alltid på när det åskar. Och det gör det nu här i Palermo, Buenos Aires. Det har över huvud taget inte blivit ljust idag. Klockan 11.10 tog jag den här bilden av vårt lilla rum. Vid den här tiden i vanliga fall sitter vi bländade av solen.

Kalvkött

Igår var vi på en teaternföreställning om en argentinsk tjej som flyr till Sverige under sjuttiotalets diktatur i Argentina. En väldigt känslomässig pjäs, även om Los Broman var tvungna att fokusera å det allra grövsta för att hänga med. Diabilder från ett sjuttiotals-Stockholm, blandat med likvärdiga från Buenos Aires. På det hela taget ett intressant tema framställt på ett godhjärtat försök. Ni hör; den satte sig inte direkt som den tagg i hjärtat som den kanske ville. Men ändå, fin att ha sett. Och så Abba förstås. Chicuitita. Vi drack lite vin och käkade också. Det tillhör ju.