Bildbevis här nedan.
Sedan hamnade jag och Henke i en diskussion om huruvida man säger ordet inmundiga med tyngden på I:et eller U:et. Henke tycker I:et, vilket jag ser logiken i. Medan jag per automatik, utan att ha tänkt på det, lägger betoningen som om stavningen var inmúndiga. Nåväl, jag böjer mig och kan inte heller skylla på dialekten, eftersom jag inte kan erinra mig just det ordet som ofta förekommande på Ramdalaslätten under 80-90-talet.
ps. Albondigas är spanska för köttbullar, och betonas med tyngd på O:et. Kanske är det på köttbullar jag tänker när jag säger inmundigas. ds.
Roligt att surdegsbrödet blev gott, och alltid lika roligt att läsa er blogg om livet i södra halvklotets bästa stad. Jag tar på mig ansvaret för att ha lärt Henrik att betona första stavelsen i "inmundiga". (Man får då på köpet en bibetoning på andra stavelsen.) Och ordböckerna håller med mig. För ord som börjar med "in-" brukar ord av germanskt ursprung betonas så, medan latinska ord (t ex indoktrinerad, indisponibel, incident) i de flesta fall betonas enbart på en stavelse längre fram (=bak) i ordet.
ReplyDeleteHa det bra!
Henriks far Hans
PS till min förra kommentar: Ordet "inmundiga" var inte så vanligt under min uppväxttid i Eskilstuna på 50- och 60-talen heller, men Marit och jag bodde i Alcudia på Mallorca en vecka 1972, och vår reseledare Karin använde ordet så ofta hon kunde.
ReplyDeleteHans igen