Tisdag i Buenos Aires

När vi vaknade i morse var det mulet. Plötsligt kändes Krilles inledande ord när vi kom i fredags, om att det var sol varje dag, som en lögn för att göra oss glada. Jag (Johanna) upptäckte till råga på allt att Hannas, eller är det Lars (?) telefon, som jag har fått överta, hade dött under natten. Helt av sig själv. Inget har kunnat väcka den till liv, och ändå har den bara legat vid min sida och tagit det lugnt. Vi var alltså tvungna att råda bot på problemet och köpa en ny telefon. Lång promenad till vår kära gata Santa Fe (som liksom känns som hemma på något sätt, för att vi har bott nära den de två andra gångerna vi har varit här), frukost där, mer promenad och sedan telefonköp. En liten plastig Nokia fick det bli. Vi gick sedan samma gata mot våra hood, och på Zara hittade Henke ett par sneakers för 90 pesos (rea), alltså ungefär 200 spänn, jag fick ett par joggingbyxor (beach 09-10 väntar som ni vet, att träna hyddan är ett MÅSTE). Efter ytterligare 30-40 minuters gång hamnade vi på Plaza Serrano, som är kärnan i det område vi bor i, och också senare kommer vilja bo i, när vi ska ge oss på att försöka köpa bostad. Bilderna nedan är tagna därifrån. När vi börjat gå ditåt, efter att vi shoppat, sprack äntligen molnen upp och solen sken hela eftermiddagen.

Eftersom Hannah kommer imorn tittade vi väderprognosen. Tyvärr är det enligt väderfolket bara 15 grader då, men fredag till söndag peppar de för uppåt 20. Herre gud. Vad har Sverige gjort med oss, de har rätt, de som säger att inget folk i världen kan snacka väder på samma allvarsamma sätt som svenskar. Och fan, visst har de rätt. Från och med nu är det slutjiddrat om det. Så det så.