Vår vän Julio hade 64-årskalas igår. För ovanlighetens skull var det inomhusfest eftersom att det nu är vinter här. Men om bara några månader är det vår igen, och då åker långborden fram på trottoaren. Maten var som vanligt supergod. Framför allt såsen. Den är himmelsk, men det enda vi har lyckats spåra i den med säkerhet är lök, grädde och selleri. Det måste vara något mer. Något vidunderligt och omvälvande i såsvärlden. Tyvärr kom aldrig tårtpersonen, så till framför allt Veros förtvivlan blev det ingen efterrätt. I present av oss fick Julio ett inramat foto på honom själv och den numera totalkvaddade trädgårdstomten Pinkie.
Över Pampas kom vi ridande trötta efter många långa dygn utan sömn och föda. På hästrygg dessutom. Väl framme i den stora staden Buenos Aires bestämde vi oss för att stanna. Tids nog kommer våren tänkte vi, och högg in på köttet.
Ingen dag är den andra lik, i Argentina.
No comments:
Post a Comment