Balkongen

Det är grymt skönt att ha balkong när vårvärmen är på väg!

Nycklarna

Det är väldigt skönt att ha nycklarna. Nycklar till framgång, nycklar till lycka, kalla det vad man vill. Det är härligt.

Nu är lägenheten vår

Den ligger här:


Visa större karta

Och ser enligt bilderna i annonsen som fortfarande ligger ute, ut så här:





När vi var på visning för ett par veckor sedan så gillade vi lägenheten direkt. Den har ett litet sovrum med bra garderobsutrymme, ett vardagsrum mot ett litet öppet kök och en balkong i solläge. Vi flyttar på söndag och måndag!

Tiden

Snygg målning nära där vi för tillfället bor

Tiden går och nu har vi varit här i mer än två månader. Det är ju egentligen ingen tid alls. och ändå så är det två månader. Ja ja.
Vi har haft en lugn vecka än så länge. Efter att ha spenderat massa pengar på Gretas event i söndags, fattade vi det nödvändiga beslutet att hålla hårt i pengarna fram till imorn, då vi ska käka på Las Cabras.

Trots att vi varit i spartagen har vi gjort några fantastiska middagar. En Bouef Bourgignon till exempel, och idag gazpacho, urgod. Det är lyxigt värre, när råvaror som i Sverige är dyrbara, här är bland det billigaste. Kött och vin. Man kan göra mycket gott med dessa ingredienser. Som Bouef Bourgignon.

Så här ser en vanlig dag ut hos oss: Henkes klocka ringer klockan 07.45. Henke går upp, sätter på datorn, kokar en kopp té, dricker koppen té, jobbar och går klockan 08.30 och väcker mig (Johanna). Jag skuttar upp, avger ett glädjetjut och börjar direkt att tillaga den frukost som vi kvällen innan bestämt ska gälla för morgonen i fråga. Ofta gröt, ägg och kaffe. Detta serveras klockan 09.00. Efter frukost är det allmän datortid. Henke jobbar på till klockan 12.30 ungefär, och då har jag oftast mailat, jobbat med Gretasgrejer, bäddat och kanske kanske diskat. Vid 13 är det lunchtid, även om det är en tidig sådan för att vara i denna delen av världen. Vi käkar lunch och är ute ur lägenheten, antingen var och en för sig, eller tillsammans klockan 14. Kaffe inmundigas, och Henke läser något (just nu Borges Ficciónes), jag skriver.

När klockan närmar sig 17 är det handlingsdax. Vi går, antingen en av oss, eller båda, till El Sirio (vår närmsta affär) och handlar för middag och frukost dagen efter. Vid 18 är vi hemma, och där är det fri lek. Fram till klockan ca 21, då vi äter. Jag lagar oftast, Henke diskar oftast.

Jaa. Vad vore livet utan rutiner?

Krilles födelsedagsfest

Krilles födelsedagsfest firades på Club de Galicia, en bit utanför stan. Vi tog tåget dit och visste inte riktigt vad som skulle möta oss. Club de Galicia visade sig vara en finfin fritidsanläggning med planer för fotboll, tennis, basket och volleyboll. Stället har restaurang, matsal, poolområde och ligger nära havet, eller flodutloppet för Rio de la Plata, som det egentligen är frågan om.

Förutom sportfaciliteterna så fanns det massor av grillar och bord, så att familjen eller kompisgänget ska kunna tillbringa hela dagen på klubben.

Krille bjöd på grillat och var själv grillmeister tillsammans med "Pablo fotografen". Efter grillmaten hade käkats upp av gästerna så plockades tårtorna fram. 4 stora tårtor gick såklart åt i detta sötsakstokiga land.

Krille laddar fär att blåsa ut ljusen på tårtan.
Glada miner från Hannah, Rocio och Fernanda.
Henke testar Dulce de leche-tårtan.
Hela gänget fokuserar på födelsedagsbarnet.
Johanna, Hannah och Mariana njuter.
Mariana och Vero tävlar om vem som är gladast.

Japanska trädgården

I eftermiddags tog vi böckerna och gick till Jardín Japonés. En fin, liten park, med massor av japanska växter, läskiga fiskar i dammen och skönt placerade bänkar att njuta av utsikten på. Tyvärr har vi inte råd att äta av den lovordade maten på restaurangen, men en dag ska vi ha sparat ihop tillräckligt. Förutom att Johanna fick ett rejält blodsockerfall i väntan på lunch, så var det på det hela taget en mycket härlig måndag eftermiddag, här i Buenos Aires.

Trummor på I.M.P.A

I tisdags kväll gick vi till det gamla industrihuset I.M.P.A, en fabrik som långt bakåt i tiden stöttades av Evita Peron. Företaget I.M.P.A hade ekonomiska problem under det sena 90-talet, och arbetarna ockuperade byggnaden och tog över driften av fabriken för att inte bli av med sina jobb.

Den kollektiva tanken har sedan dess utökats till att lokalerna på kvällstid mycket frikostigt lånas ut till olika kulturutövare. Vi var inbjudna för att få en introduktion till candombe, en uruguayansk trummusik. Vi var ca femton personer som samlades i en ring kring en eld på en "innergård" ett par trappor upp i fabriksbyggnaden. Där spelades det så det svängde rejält. Trummorna räckte inte till alla, och vi nöjde oss med handklapp och att skrika "Kalanga" i takt. Vi skrek så vi hade ont i struparna, och insåg först efteråt att vi var de enda som hade fortsatt med att skrika "Kalanga" hela sessionen. De flesta hade fattat att "Kalanga"-skriket var en övergående fas ...

Krille fyller år

I onsdags var det dags för världens bästa Krille att fylla år. Han kommer att firas stort nästa helg, så i onsdags var vi några få som träffades för att fira 33-årsdagen. Platsen var El Cuartito, en av Buenos Aires mest traditionsfyllda pizzerior som faktiskt serverat pizza här i stan i 75 år. Pizzorna var stora, och den smälta osten var rikligt utportionerad.

Krille gladdes över att få öppna sin väldoftande present.

Hannah är glad, men Krille är gladare!

Stor och god.

Mycket ost i långa trådar.

Slice på tallrikar som det serverats många pizzor på.

Söndagsutflykt: Tigre

I söndags tog vi tåget till Tigre, som ligger i Rio Paranas floddelta. Det är en liten turistby med kasino, butiker, restauranger, marknad och båtturer genom floddelar i virrvarr. Mycket fint. Där promenerade vi i några timmar, drack kaffe, njöt av solen och förkastade och beundrade fula och fina saker de sålde på marknaden.

Hemåt tåg vi kusttåget, som till stora delar går så nära kustremsan att man ser början på det som kommer att bli Rio de la plata, längre söderut. Vid en station var det plötsligt antikvitetsmarknad, så där hoppade vi av. Johanna hade trippel hastighet på hjärtslagen av entusiasm och hittade till sin lycka en tidning om Marilyn Monroe från 1965. Den köptes så klart. 10 pesos. Oerhört prisvärt för så mycket glädje.

På en liten, söt tågstation som heter Anchorena, precis intill vattnet, åt vi makalöst mör Bife de chorizo, drack ett Malbec från 2006 och njöt av söndageftermiddagen.
Bakom Hannah ser man vattnet, om än lite i dis

Så härligt får man ha det när man lever på morötter och potatis på vardagarna, och det är det fan värt. Och just det, en sak som vi märkt och blivit glada av, är att tåg, buss och tunnelbanebiljetter inte kostar någonting i princip. Några kronor. Det är underbart!

Ps. Hans, vi har tågbilder till dig, men vi vill inte trötta ut resten av läsekretsen, så vi skickar dom till bara dig istället :) Ds.

Belgrano & Chinatown

Underbara orkidéer såldes på gatan i Chinatown

porten till Chinatown

I lördags promenerade vi som vanligt. Denna dag till stadsdelen Belgrano och Chinatown som ligger där. I jämförelse med världens största kinesiska samhälle utanför Kina, som finns i San Fransisco, är Buenos Aires´ Chinatown inget vidare i storlek. Däremot hittar man otroliga restauranger och affärer i kvarteren, så visst är det väl värt ett besök, eller många. Vi kommer garanterat att återkomma, inte minst för den goda och billiga maten. Vi åt till exempel en maffig lunch för 30 pesos, som vi inte orkade äta upp, trots att den var mycket god.

Efter vårt besök bland olika typer av kinesiska krogar och krimskramsaffärer drack vi kaffe och åt glass på ett fantastiskt torg med en stor kyrka som mittpunkt.

Italiensk glass finns överallt i Bs As, kanske det godaste som finns

På vägen hem genom Palermo Hollywood, var vinterkvällsljuset bedårande. Det är något visst med kvällspromenader helt klart.

Helg i Buenos Aires

Helg = promenader. Denna lördag gick vi till Plaza Serrano, och på vägen dit såg vi denna grönskande mur.
Vi satt i vintersolen på Plaza Serrano och läste igenom lägenhetsannonserna i Clarin, en stor dagstidning (svensk motsvarighet = DN).
På väg till första lägenhetsvisningen i Palermo Hollywood såg vi en indianmålning.

På söndagen knallade vi till Recoleta Centro Cultural, där de bland annat har en stor Star Wars-utställning, men den ska vi ta vid annat tillfälle. Det som lockade för dagen var istället Urban Art Convent, sponsrat av Puma. Vi såg en schysst dokumentär om designern Milton Glaser och kollade in lite fin konst. Vi fick dock inte fotografera konsten inomhus, så vi tog ett par bilder på retrograffitin på utsidan av huset istället.